BrysselYrsel: Manchester

Vi åkte med buss från London till Manchester. Det tog ca. 30 minuter för Thilo att stiga upp ur sängen, en tågvagn hade spårat ur vid metron och Victoria Coach Station är enormt, vilket ledde till att vi fick springa till bussen och hann bokstavligen med i sista minuten. Chauffören var en härlig engelsk fet gammal gubbe med skön accent. På vägen dit stannade vi på en stor bensinmack, det märktes att det var football saturday, då vi såg en massa fans/hooliganer där.

Vårt hotell låg typ 5km utanför centrum, vilket var lite jobbigt. Det var av lite äldre modell och med mycket elegant inredning. Taxin i England är superb. Start-taxan är konstant 3£ (även på söndag natt). Metarn rullar endast då däcken rullar. Dvs. fastnar du i trafikstockning behöver du inte pröjsa. Så vi åkte taxi allstans.

Manchester City skulle spela mot Norwich på Etihad Stadium och vi hade biljetter dit. Vi åkte ca. en timme före matchstart och det var ganska hård trafikrusning åt stadionhållet redan då. Citys fans är rätt så lugna så vi såg ingen holiganism denna gång. City spelade oerhört bra och krossade Norwich 7-0. Aguero bjöd på ett hattrick och Yaya Toure satt en frispark i krysset. Spelet var ganska enformigt då Norwich hade tappat glöden helt efter de två första målen. Men City spelade till slut och det var väldigt underhållande! Citys "sång" heter Blue Moon Rising och jag fick rusningar då hela publiken sjöng den före matchstarten.

Nästa dag gick jag på National Football Museum, vilket var det enda museet jag varit på och tyckt om det. Jag gick runt staden och såg turistattraktionerna, som inte var så många. Jag deltog också i Playstation 4s reklam utvärdering i ett hus nära centrum och tjänade mig en gratis lunch vid Hard Rock Cafe. Jag kände mig lite ohälsosam efter att ha ätit Fish n' Chips och beställde ett kycklingbröst med pasta i en sås gjord av tre olika ostar. Det var något av det bästa jag ätit. På kvällen begav jag mig till York för att hälsa på James.